Dear John
jag vet att du aldrig fanns
och snön kom tillsist
och hela världen är frusen
sett ur mitt fönster
den är allt utom sådär vackert vit
för någon smutsar ned den
med skoavtryck
och jag ser dem aldrig, john
jag tror att de gör det när jag sover
för jag sover nu
inte om nätterna
för pillrena tog slut
så jag sover mest när jag somnar
och vaknar likadan
jag provade mina skor idag
försökte jämföra avtrycken
med dem utanför
och så längtade jag ut ett tag
men det gick över
jag undrar om det fortfarande bor någon där
ute liksom
jag har inte sett någon på flera dagar
det är bara fotspåren i snön
som skvallrar om liv
det kanske är därför jag slutade att tro
och för snön
den utanför
om jag bara kunde minnas hur den kändes
liknar den snön härinne
alls
och fönsterglaset börjar bli grumligt
även innanför
och jag
och ingenting av det här
har någonsin haft med dig att göra