om sånt som äcklar mig



ingen är fläckfri
alla dör vi
med prickar i registret
registret kanske heter erik, johanna eller pappa
kanske älskling
kanske hon du var kär i en gång för längesen
i staden du sköt dig ut ifrån

ingen är fläckfri
vi sätter oss som iglar
det ytliga såren syns knappt
men blodet det koagulerar
och jag med
jag rinner ut över dig


alla dör vi
med prickar i registret
ingen klarar sig undan
skotthål eller fortkörning

hur jävla gärna man än vill



09.06

it's not like the movies
it's not like you'll come crashing down right here
in my bed
in my world
now

but i wish


3/1

I går gick jag i en iskall levande stad. 
Jag gick på stora gator och dagdrömde bland folkmassorna.
Kanske drömde jag att han skulle stå där,
mitt framför mig. Tala om för mig att jag var flickan han väntat på i hela sitt liv minst. Och lite till.
Jag sprang i cirklar i vintageaffärer,
provade klänningar & låtsades för en sekund att jag kunde köpa dem allihopa. 
Jag köpte inte en enda. 
Men jag fick tag på en tröja med rosetter. 
Fint. 
och jag dagdrömmer fortfarande. 

27/12


i ett annat land 
skall hon finna honom 

han 
vars ögon aldrig fällt en tår 
för en flickas dansande fötter
bland kullersten och gränder

han
vars tunga talar
om regnet inom honom

och lämnar spår
på kvinnors hud 


han
som inte äger ett cent
men har hela världen i sina manchesterfickor 



men det vet hon inte om än 

Saga Vilda

Ibland önskar jag att jag är tre år igen. Att jag är tre år och världen är så där oändligt stor. Så stor att bara mamma och pappa kan rädda mig från allt där ute. 
När jag sitter och iakttar Saga Vilda, min fyraåriga systerdotter fascineras jag så utav vad det är i vardagen som verkligen betyder något för dem. 
De kan bli stillasittandes framför en liten manick i flera minuter.
De häller i vatten i hinken, de häller ur det igen. De häller det fram och tillbaks i olika bägare och skålar,
och tittar förnöjt på en när de är klara.
Jag tycker det är så vackert som de ser på världen.
Vi borde lära oss av dem.