Ibland önskar jag att jag är tre år igen. Att jag är tre år och världen är så där oändligt stor. Så stor att bara mamma och pappa kan rädda mig från allt där ute. 

När jag sitter och iakttar Saga Vilda, min fyraåriga systerdotter fascineras jag så utav vad det är i vardagen som verkligen betyder något för dem. 

De kan bli stillasittandes framför en liten manick i flera minuter.

De häller i vatten i hinken, de häller ur det igen. De häller det fram och tillbaks i olika bägare och skålar,

och tittar förnöjt på en när de är klara.

Jag tycker det är så vackert som de ser på världen.

Vi borde lära oss av dem.