6/1

Du & jag, kanske är vi sådana som skulle passa bra framtida lördagskvällar, 
nedkrypna i soffan och varsin kopp te på bordet framför. 
Ett leende som luktar åtrå och fingrar trevandes längs mina kurviga vader. 
Kanske är vi sådana, du & jag, att där åtrån börjar tar intelligensen slut. 
Du ringde idag
jag blev glad
men jag visade inget
du ringde
och jag ville 
men jag kunde inte säga det 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0